Beteenden kopplade till läten...

De står gärna i stora flockar, både ute bland tegeltornen och inne i metalltuberna som forslar dem mellan de olika tegeltornen. När de står där eller för den delen, rör sig inom flockarna låter de oupphörligen. De utstöter frenetiskt en massa ljud, men ingen i flocken runtomkring dem reagerar nämnvärt på detta, de vänder sig snarare en smula bort. Studerar man detta ljudbeteende närmare ser man att de talar in i ett föremål i handen. Det sägs att människodjuret tycker om sin egen röst och så till den grad att hon utstöter dessa ljud in i ett dött föremål, för att sedan lyssna, som om ljuden skulle finnas kvar därinne i föremålet. Märkligt.
Vi trodde först att ljuden troligtvis var varningsljud men då inget flockdjur reagerade kunde vi inte utesluta att det var parningsljud då de utstötte dessa läten praktiskt överallt. Tyvärr har vi ännu inte sett dem paras, men det ska visst kunna förekomma den varma årstiden ute i de små naturreserverat de sparat mitt inne i byggnationen.
Att det skulle vara parningsläten motsäges av det faktum att ingen partner dyker upp sedan de skränat in i föremålet.
En kollega inom flygskvadronen lät påskina att det i rimlighetens namn måste vara ett lockrop som var avsett för något människodjur i en annan flock . Sett från ovan, ilade människodjuren planlöst omkring med föremålet i sina händer, uppenbarligen på väg, mumlande, skrattande, ropandes, för att sedan tystna och LYSSNA in i föremålet. Det skulle möjligen kunna vara på det viset, menade flygskvadronen, att de på något vis kommunicerade med varandra men lät sedan det påståendet falla, då de inte kunde se ngn form av aktivitet som stärkte det påståendet, skränandet in i föremålen avtog sällan och inga möten kunde observeras.