Bloggen är flyttad...

...till Wordpress.

Hoppas det blir en bättre, bekvämare och funktionellare plats att husera på.

Fortsätt att följa mig här:
http://kerstinibacken.wordpress.com

BH-Knäppning

Ämnet kom upp under vår syskonträff för ngn vecka sedan. Min bror teg länge, viftade sedan avvärjande med handen; här var han ute ur bilden.
Varför knäpps BH:n bakpå ryggen. Vare sig vi systrar eller andra vi känner klarar av att knäppa BH:n på ryggen ( det finns de som kan). Vi behöver knäppa den fram, sedan ska den snos runt och i med armarna och upp och på.
Under somrar som denna, eller kanske oxå i tider som våra (min systers och min) lider vi ofta av klibbig,varm hud och efter bad eller före, under sommaren, i klimakterietider, när det är varmt, när man själv är varm, vad händer???
Av med axelbanden sedan sno BH:n runt kroppen som saggar och sliter i huden, jag vet inte om irritationen är värre än obehaget och svårigheten att få runt BH:n för att ÄNTLIGEN knäppa upp den och kasta den långt bort ifrån kroppen!
Otyg!
Amnings-BH:ar har knäppning fram! varför inte alla BH:ar?
Vi draggade i ämnet - smiter inte kuporna intill tillräckligt om spännet sitter fram? eller är det sexuellt? för att männen ska få fumla?
-Åh, älskling kan du hjälpa mig med Bh:n?! litehjälplöst sådär.
Åh, så lågt kan det inte vara.

Knäppningen kunde sitta under ena armhålan oxå, men helst fram.
Vad har ni som läser detta för synpunkter? kan ni känna igen er, har ni bra förslag och/eller teorier kring varför knäppningen är baktill?
Tänk om männen hade gylfen bak och sedan fick knäppa upp den, knapp för knapp ändå fram till naveln, varje jäkla dag! skulle inte oxå de undra varför knäppningen inte bara kunde börja framtill och sluta där.
Att man överhuvudtaget måste göra gymnastiska övningar med förslutningar som finns på ryggen är ju inte bara ologiskt utan framför ....ja vadå?
Nästa gång köper jag en amningsbehå, jag är bystig så det räcker och mina dagar med en behå som suger sig fast och klämmer,vrider, sliter i huden, är över.

Ledighetsresumé

En bra framförhållning har gjort mig extraledig i sommar. Då jag efter mina fyra veckors semester tog på mig fyra veckors nattarbete, frilade jag en massa ledighet samt undkom stressen och tjattret dagtid.
Mitt sista helgpass gör jag nu i helgen och sedan har jag tagit ett par dagar semester och fick en hel vecka till.
Jag känner mig hittills så nöjd att jag funderar på att upprepa konceptet nästa sommar.
Den här första sommaren på egna ben klarade jag bra, på det hela taget har jag bara saknat sällskap en och annan stund. Till nästa sommar kanske jag planerar in ngn längre resa här hemma och så skulle jag gärna fara till Prag nån vecka. Någon som vill göra mig sällskap? Prag i augusti 2011?


Värmen ska visst komma tillbaka, inte för att jag frusit, men på tabloiderna läste jag rubrikerna och såg badbilder och skrattande solar.
Eftersom jag inte badat utomhus en enda gång i sommar kanske jag ska passa på nästa vecka!

Jag har åkt en hel del tåg, bevistat en massa loppisar, hälsat på mina syskon med familjer samt rara vännerna i Viby.
Däremellan har jag slappat, promenerat och vräkt i mig godsaker av alla de slag så ett par kilo + slutar jag på efter denna varma, goa sommar (regnen borträknade)

Hur Många Somrar Får Du?

Hur Många Somrar??
Hur många somrar får man uppleva i sitt liv? jo just jämnt så många som de somrar man genomlever och inte en enda mer.
Vad jag minns, såhär mellan tummen o pekfingret, är det för min del 51 somrar. Vildvuxet beräknat kanske jag har 25-30 somrar kvar. det är inte mycket, inte lite heller, i betraktande av hur många jag upplevt.
Skulle ngn komma smygandes upp på mig och säga; ja du har ju bara upplevt 51 somrar, hur känns det?
Nja, skulle jag svara, det är allt flera, många, många flera.
Hur kan jag uttrycka mig så idiotiskt, ens i min egen tystnad?
Jo, VARJE DAG, är en sommar under sommaren, såklart!
Nu vräker regnet ner och åskan mullrar bortöver, men det är likväl sommar. Jag gick ut med mina paket och sprang mellan hus, buss och kurer och det var fullt ut en väldig massa sommar då jag varken frös eller var blind av de svartvita negativ som 9 månader om året ger.
Varje dag är det sommar, inte som pessimisterna säger; sommaren börjar med semestern och tar slut framför dörren på jobbet.
Det finns inte en chans att det i min kropp kan finnas så mycket ackulerad sommar och längtan efter den, att den bara skulle vara 51 stycken!
Jag bryr mig inte om att räkna, för en gångs skull, annars är jag besatt av räknande! Jag omger mig med termometrar, inomhus, utomhus, klockor på väggar, sängbord, i väskan, tid som resor tar, tid som Tv, möten, matlagning tar, jag räknar alltid, det bara är så, MEN...
......Man kan inte räkna sommaren i tid.
Ledighet är en sak! frustrationen över att inte kunna vara ledig under hela sommaren en annan sak. Snälla ni alla, sluta inte uppleva sommaren förrän den oåterkalleligen är slut!
Det går inte att finn EN bild som illustrerar sommar, det är omöjligt, men jag visar EN bild på en av mina somrar, det blev en bild, en sluten sekund men hela DEN sommaren!

Del 2 Svan Kalott .....

Beskänkta och underhållna av jättetrevligt sällskap hos våra värdar vaknade vi ohyggligt tidigt av att det var fynd-dags, ja, så tidigt som 20 minuter över 0500 och det var BRÅTTOM! så i morgondimman irrade vi omkring på ett morgontrött torg där handlarna plockade upp sina varor. Beroende på förevarande kvälls alkoholintag och sena sänggående tog det mig hela 2.5 timme innan jag lyckades handla en enda pryl.
Brodern hade större lycka och hade redan lämpat av ett lass i bilen.
Klockan 0800, när det började bli lite mer frekventerat på Askersunds trevliga torg vid kanalen och alla båtarna, skrek magen efter en andra frukost som bestod av en mäkta god bake-up macka med ost o skinka ackompanjerat av en urinnevånares lovord över bagaren och hans värv. Jättegott!Tack Askersund för god macka och jättetrevlig marknad där vi f.ö träffade på några nya ansikten från antikforumet. Tyvärr var vi alldeles för slitna och hade mera kvar på dagsschemat så vi drog vidare och vi 11 då jag talade med syster Carin, undrade hon om vi inte skulle åka på marknaden:
Vi tjöt i kör, Vi har varit där - i FEM timmar!!
Vi fastnade ganska omedelbart i en garageloppis. Vandrade in, trevlig tjej, näpp ingenting.
Anders tackade för oss med orden - Nej, det fanns inget för oss idag.
Jo, det finns mera, här i backfickan och där fanns ett annat rum och ja...där hittade vi ett par grejor. Ruggigt trevlig garage-tjej åsså for vi vidare.
På en raksträcka inne i skogen en bit från Mariestad gnisslade bromsarna på bilen och gjorde en tvär gir in i hôleskogen.
Jaha, då skulle vi komma fram till en liten obskyr byggnad med innehavare som satt klädda i fritidskläder vid ett fikabord utanför ett garage med barnprylar och -1990-talsporslin.
Skogen öppnade sig för ett gigantiskt nybygge, en smärre maskinhall och när vi steg in for blicken runt som en karusell: -Var ska man börja? tänk det har jag hört många säga när de står där, säger kvinnan. Det var verkligen imponerande mkt saker.
Vi lyckades skrapa ihop en hel del men hade inga kontanter och trots den stora byggnaden hade de ingen kortmaskin. Hmmm!!
Vi for därifrån med ett visitkort och ett handslag som garanti för att betalningen skulle göras senare. Jo det finns sådana där gyllene stunder och sådana där härliga människor - fortfarande!
Nu var det raka spåret, trodde vi, men det blev ett stopp hos Rörstrands outlet i Lidköping först men där handlade vi inget.
-Bara massproducerat fnyste brodern.
Hos Carin fick vi resans godaste mat: Hemodlad potatis, stekt fläsk med löksås!!!

Svan Kalott och En Resa I Ovisshetens Tecken

Den här bilden av min bror på en bänk vid solsidan utanför en antiklada illustrerar på intet sätt kontentan av vår odyssé genom västra o mellersta Sverige i jakten på loppisar och roliga upplevelser.
Jag känner mig väldigt utpumpad, som om jag vakat natt extra länge och det känns som jag varit hemmifrån minst 14 dar och inte bara 4 dagar.
Att min bror på ovanstående foto ligger ner tillsynes avslappnad och glad beror mest på att antikladan inte hade öppnat enligt uppgifterna i Antikguiden, så efter ett samtal till innehavaren var det bara att vänta på att vederbörande skulle ta sig från Borås och ut i skogen där vi enträget väntade på att få komma in och fingra runt på allt.

Inför ovanstående bild utbrast jag: Är det en riktig svan, varpå broderns snabbt replikerade: -Ser du så illa ?
När även jag satt mig ner för att fortsätta den långa väntan uttryckte jag mig som så att:
Det är liksom lite vilsamt att betrakta den där plastsvanen som sakta rör sig runt i den pöl som bildats på ett gammal betonggolv i en byggnad som inte längre fanns, än att betrakta pölen utan en svan.
Brodern höjde här på ögonbrynen åsså fortsatte vi vänta.
Jag kan summera besöket; det var inte värt 40 minuters väntan, men jag köpte en liten trevlig kalott som jag sedan bar under slutet av vår resa och som väckte många muntra utrop o skratt. Kan inte riktigt förstå varför? Kerstin Margareta Imam, sektledare, fniss, fniss hördes skratten referera sig till bland annat. Jag lyssnade hellre på den unge man som ropade efter mig:
-Schysst mössa, får jag köpa den av dig?

Vi for vidare och ett noterbart besök var i en kombinerad loppis-antikvariathandel inrymd i en gammal kyrka, som enligt den tomte-lika man som guidade oss in, beskrev var en modell av en frikyrka i Texas USA.
Mannen berättade om utgrävningar som gjorts i närheten och om antikvariatet som startat i ett rum men som sedan liksom spritt sig. Kyrkan var en labyrint av böcker och här och där insprängda element av glas och porslin.
Min bror köpte en kokbok efter att ha lotsats igenom hela det fritt rymmande antikvariatet.
Efter några småstopp vid källar-och uthusloppisar och genom ett högljutt hällregn i Sveriges tråkigaste stad ( utnämnt av oss) Falköping, hamnade vi till slut, måste jag säga; min bror litar inte på min orienterings/lokalisationsförmåga ( jag klandrar honom inte)i Viby och vid vårt tänkta pit-stop. Jag hade då hållit min lillebror i den anspänning av ovetande, kombinerat med vilsenhet/trötthet som suger all must ur en frisk och för övrigt ung kropp, han stönade när jag tvärsäkert ropade 150 meter innan slutmålet: HÄR ÄR DET, SVÄNG HÖGER.
Sedan kved han: Jag behöver alkohol. NU!!! och det fick han så att han höll truten! och var mer än nöjd.

Fortsättning följer en annan dag.

Svarta Halvmogna Tomater Tandläkarskräck o Värmebölja

Nu har jag gjort ett nytt försök att komma till tandläkaren, det låter kanske som jag slingrat mig och kommer med ursäkter för att jag har tandläkarskräck. Icke! inte denna hårdtandade kvinna med norrländsk påbrå, här rädes icke det ettriga ljudet av en envis borr, ej heller sprutor ( tar dem högst sällan; brukar fråga om det kommer att göra väldigt ont, om inte - hoppar jag över och det är; ska jag i ärlighetens namn säga, mest för att jag då sparar in en slant)Vassa tandpenetreringsinstrument, ni vet de där som de krokar in i små kavaiteter och bänder i så det ilar ända upp i hjärnan, de har jag inte heller problem med, nä på det hela taget är jag orädd och relativt bekväm i stolen, MEN en sak är riktigt läskig,det är när det fästs en klämma runt hela tanden, den bökas ner i tandköttet och oftast kommer tandköttet i kläm när det krasar kring åtdragandet av denna " Garott-skruv" hu det är riktigt jobbigt. På det hela taget är det tandläkarräkningen som gör mest ont i stunden.
F.ö är det en välsignelse att tandläkare finns och jag ska med glädje gå dit imorgon halv ett, för att få mina två söndertuggade tänder återuppbyggda så att jag med lätthet kan fortsätta äta solrosfrön, cornflakes, russin och linfrön till morgon-youghurten. Denna basala frukosten har fått stå i skymundan under en ganska lång tid nu.
Det myckna regnandet har drivit upp mina tomater än mer. Busktomaterna var snabba att bära frukt och imorse smakade jag den första röda tomaten, lite väl stor för att vara i min smak, men nu har även de svarta tomaterna fått fart och färg. Avvaktar ännu några dagar innan det är dags för ett första smakprov. Jag vet ju faktiskt inte hur svarta de ska vara, även om den ena ser rätt bra ut.Lite ihållande sol och värme vore tacksamt.

Läste på tablåerna att ryssvärmen är på väg och hur länge den skulle stanna, köpte inte någon tidning men utgår från att den inte stannar särskilt länge för i så fall hade det stått oxå. Om man inte lärt sig tabloiderna vid min aktningsvärda ålder, lär man det sig aldrig.