De från Naturen kommande….( Preludium )

Människodjuret syns vara det djur som mest frekventerar bebyggda områden i naturen. Hon drar sig gärna in mot det centrala i byggnationen, ju trängre och längre bort från naturen, dess bättre, förutsatt att hon inte sparat vattendrag inom de bebyggda områden för där trivs hon nästan som allra mest när hon ska vila.
Soliga dagar då naturen riktigt skjuter skott, då bäckarna rullar ystra, överfulla av vinterns smälta snö och backarna skimrar grönvita av de oändliga fält vitsippor som gärna bor under stora träddungar. De fåglar som överlevde vinterns bistra köld, klarar nu sina strupar och fyller den stilla luften med sina livsbejakande melodier,
Vid denna tidpunkt bör man ordna sig en plats riktigt nära vattendraget där det skär förbi industrier och köpcentra, vidare in mot de allt tyngre och tätare betong - och tegelkonstruktionerna, alldeles där, just när solen står som högst på himlen och människodjuren är klara med intagandet av sin föda, kan man se dem flockas utmed byggnaderna där solen ligger på. De är alldeles tysta, men vi behöver inte vara rädda för att störa, de har satt pluggar i öronen och nynnar, vänder sina vinterbleka ansiktstavlor mot värmen och förblir i fullständig inaktiva, Deras bukar är till bristningsgränsen fyllda med det skräp kråkorna hackar i sig om kvällarna, det har gjort dem extremt tunga och långsamma.
Det är nu de är som mest sårbara, det är nu vi kan slå till.