..är ett epitet jag för det mesta möts av när jag försöker möta mina medmänniskor.
Ibland har jag förletts till att tro att det är stunden som avgjort intresset för min person, men det har visat sig att det inte är så enkelt.
Jag har tyvärr behövt konstatera att min person, i fråga om konsekvens och uttryck jämte åsikter, röner ett nära nog noll-intresse; på sajter som t.ex Facebook.
Jag lagar inte mat inför en kamera, vänder inte ut och in på mitt sex-känslo/liv, dekorerar inte min Profil med bilder tagna från mitt vardagliga liv. Kort sagt, jag har valt FaceBook som en site att synas på och som en mötesplats att verka på med vänner och anhöriga. Min tanke när jag började skriva på Facebook var nog att tro att det var en mötesplats att säga Hej på. Å andra sidan; hur ofta vill man säga HEJ, när man aldrig ses och har ett liv som trummar på vid sidan av ständiga uppdateringar.
Jag använder FB som ett myckelhål, ett ställe att kika in på, där andra jag känner oxå kikar in . Tyvärr har detta kikande under en längre tid visats sig vara tämligen meningslöst.De flesta, inklusive mig själv, rattar in, med eller utan bilder och säger Hej! nu gör jag detta eller; Nu tänker jag detta, eller; ännu tristare; nu spelar jag ett av dessa evinnerliga spel som ändå ingen annan intresserar sig för.
Jag är mån om mina nära o kära, men har erfarit att Facebook inte alls är en bra kanal för MIG.så nu slutar jag att använda Face Book. Ni som ändå vill ha kontakt med mig kan använda min vanliga mailadress. Tack o Hej!
fredag 7 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Usch så sur jag var igår, men iidag är jag glad.
SvaraRadera