Delat elände

När jag slutat leva med min partner efter många år och nu lever ensam, alla timmar på dyngnet, möts jag av mig själv på ett nytt sätt. Jag hänger efter mig själv hela tiden, utan möjlighet till distraktion och vet ni...den där personen ( jag) som hinner upp mig hela tiden är, ja, och det är inte lätt att känna igen henne såsom jag trodde jag skulle känna igen henne, nä, hon är lee, och hon är " annars " och hon är nån jag känner väl igen men inte vill kännas vid, alltid, men ibland, ja det är rörigt det här, med en själv sen man blivit ensam, å veta..utan att ha orden, men ändå...tja, känna på sig, men det blir liksom löjligt det där, VEM man är och hur, BARA för att man är ensam o inte i par längre! Ja det är en rejäl röra det där och förmodligen inte särskilt intressant för andra att ta del av, jooo, det har jag nog märkt. Läsa skvallertidningar och ha sig åt andras eleände är en sak, men då jag bjuder ut mig på min blogg om min ensamhet o min kamp, ja..då blir man liksom ensam tills nån har lusten att säga: jooo,det där känns jag vid..och du Kerstin, nu ska du inte vara ledsen mer för jag har då haft det lika eländigt som du!