Bussresan - Klassresan

Jo, trots feber som toalettringen indikerade var jag tvungen att ge mig ut i samhället för att införskaffa nödvändigheter. Jag orkade verkligen inte gå en enda sträcka mellan busshållplatserna varför jag fastnade i kommunkationssystemet. Jo det händer av o till att jag måste åka buss när alla andra gör det, och det är ett smutsigt helvete, det kan jag säga.
Känslan av att behöva implodera är total, jag KAN bara inte behöva, lyssna, lukta, se och beröras av min omgivning. Jag måste stänga av, annars slängs jag av. (Mina känslor härvidlag låter sig inte publiceras offentligt.)
Nå, nu har jag låst o stängt om det rummet och jag fortsätter med att konstatera att; sedan jag blev av med bilen och hankat mig fram via busslinjerna i innerstan, måste jag tyvärr medge att jag ser så tydligt att bussresan är en klassresa.
Snart ett halvårs -studier har gett vid handen att: skolungdomar, äldre studerande, äldre pensionärer, invandrare, handikappade och socialt utslagna samt den stora gruppen lägre inkomsttagare, är hänvisade till de allmänna kommunikationerna.
Kontenta; en väldig massa människor resor regelbundet vid specifika tidpunkter.
Ingen av oss önskar vara en märla i uppsättningen av det här beroendesystemet, det ser jag tydligt på ansikten som blundar, tittar bort, tittar ner, pluggar in musik, talar i mobil eller är så på fyllan att de somnar.
Efter tio år på landet där jag kört bil överallt, blir detta en skarp och otäck konstrast:
Första dagen på bussen, andra månaden, tredje och fjärde tyckte jag fortfarande att BUSS var att föredra framför att köra privatbil, så himla smidigt det kan vara - stiga på - sitta o koppla av - stiga av - inga parkeringsbekymmer, större frihet, jag kan sen stiga på där jag vill.
Baksidan ( för min personliga del) är att behöva trängas, manglas på tungt belastade linjer, bli invaderad fysiskt och få min personliga sfär befolkad mot min vilja.
Idag tog det mig två timmar att fara o handla och jag hade ryggsäck och bara mig själv att ta hand om i motsats till den man med dryga 2-årigt barn som samt snett mitt emot mig, han hade handlat två stora kollin med dammsugare, hushållsassistent, en kasse mat åsså barnet. Hur HAN baxade runt sig i sin vardag på den hårt belastade busslinjen vill jag inte tänka på.
Hundar är rara och rena, struttar snällt bakom husse och matte, duvorna struttar sammaledes och tycks alltid finna ngt att picka i sig, träden är skirt gröna och när jag vänder mig från den parfymerade motvinden, anar jag att syrénen snart slår ut därborta i Stadsparken.