Tankebubblor o svåra avslut.

Anledningen till att jag valt att skriva i en blogg grundar sig i mitt omätliga behov av att uttrycka mig. Detta behov har ju accentuerats i och med min separation från min sambo i början av detta år.
Jag trodde att jag skulle behöva skriva av mig i rent raseri, men så blev det inte!
Jag fick liksom ett andingsuppehåll, en tom tankebubbla som aldrig fylldes i, jag blev bara häpen. Tänk! Häpen, hur ofta läser vi det ordet? som är så vackert och som förmår att uttrycka en förvåning.
Jag skriver på min blogg ,men undgår nogsamt att beröra mitt trauma! kanske därför att jag inte valt att ta det på allvar. Jag står liksom bredvid och iakttar.
Jag vill inte lägga några värderingar i mitt avslut från min sambo och det gör jag av ren och skär hänsyn till den personliga intergriteten.
Jag önskar faktiskt att inte svärta ner min sambo och samtidigt vill jag annonsera att min sambo inte tagit sitt samboansvar gällande vår separation.
Jag har en bekant som viskar högljutt att jag ska sluta vara en sån bitterfitta.
Nu vill jag inte gå in på varför vederbörande hyser denna känsla för mig. Jag bara nämner det så att jag inte glömmer att berätta för er att jag verkligen inte är ngn prinsessa att ta notis om. Jag har mitt Hiii att ta hand om, som alla andra. MEN jag sänder en notis till min ex-sambo..och hon får fylla i tankebubblan alldeles själv!!