Det började med den där drömmen...

och den där drömmen satt fast i mig från det att jag sakta hakade mig fast i vakentillståndet. Jag vet inte hur andra känner, men mina drömmar " ställer till det " m.a.o jag känner att drömmen händer mig och att jag inte kan negligera den.
Inatt drömde jag om en människa som verkligen " såg " mig och jag rasade ner i en känsla som varade nästan halva min arbetsdag.
Sen jag var ett litet barn, frågade min pappa mig: " Vad ska du bli när du blir stor? "
Jag svarade ( som tjuren Ferdinand) " Jag ska bara ligga HÄR i min Himmelssäng , hela dagarna".
Han svarade: Jag förstår - men det kommer inte att bli så!
Jag tyckte att han var dum och jag har tyckt att nästan alla i hela världen har varit dumma som inte fattat att JAG i stort sett inte klarar av annat än att bara ligga i en stor skön säng hela dagarna och bara reflektera över livet.
I den dröm jag hade inatt: mötte jag en människa som såg HELA mig och som, utan att tänja på en enda stavelse sa: JAG älskar dig! Min hela dag har färgats av denna dröm och tro mig: den drömmen har bara tagit en kort paus.