..det kanske era barn ber er om ,om ni nu har några? eller barnbarn kanske. Jag är ganska övertygad om att ni letar inom er efter en saga som ngn äldre person berättat för er. Plötsligt väller den fram, historien ni nästan glömt bort ...och barnet lyssnar!
Javisst, vi lyssnar alla när någon berättar något engagerande för oss. Det handlar ganska lite om innehållet, det är själva berättandet som är centralt och intressant.
Jasså, säger ni...innehållet är INTE intressant!? Näe, säger jag...det handlar om att någon tar sig tid och låter dig vara i fokus under tiden som den den vill lätta på sitt hjärta eller låta sin historia få löpa iväg...
Det finns inte en chans att du skulle bli opåverkad av en engagerad historieberättare, du har fångats in av den som levererar berättelsen.
Att såpor och f.ö återkommande serier och berättelser fångar så många människor vittnar bara om deras behov av sagor - att någon berättar, ställer upp ett scenario, fogar en miljö till det hela, placerar ut karaktärerna, MEN... allting står och faller med berättar-rösten!
När du kritiserar den där såpan eller den där serien, betänk då att; du är en god observant och VET att berättaren är inte intresserad av Dig!!
Jag vill inte vara förmäten men tenderar ändå att bli det. Dokuemtationshetsen inom mitt yrke generar åtminstone mig till att bli en historieberättare, och visst - det är inte avsikten, men mina väldigt unga arbetskamrater sitter strax före rapporteringsdags och läser dokumentationen och plötsligt ( ganska ofta ) undslipper dom ett: Ha ha, javisst, det känner jag igen, du ärför rolig du Kerstin, ha, ha, vilken berättelse, ja, ja och jag känner igen det där och honom oxå.
Men herre Gud! när jag hör detta - ler hela jag inombords och tänker att - vi längtar alla efter en historia
och kanske är det därför vi så ofta låter oss förledas av dåliga berättare...vi längtar och längtar så efter igenkännandet att vi " köper " vilken historia som helst, men VET ändå att...den riktiga historien finns därute och vi känner igen den när den rätta personen berättar den.
måndag 17 maj 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Håller helt med dig Kerstin. I dagens samhälle har det nära berättande mellan människor, nästan försvunnit. Alla borde någon gång stänga av TV:n och istället berätta en historia för den som sitter i soffan bredvid.
SvaraRadera