Jag minns historien men inte sammanhanget.
En man täljde hästar, mycket fina, levande hästar. Någon frågade; hur föreställer du dig hästen för att kunna tälja den. Mannen svarade; Hästen finns därinne i träet, jag bara hjälper den att komma fram.
Detta illustrerar min målning av det röda rummet.
I januari var rummet som svart blod, en håla utan struktur. I flera månader slammade rummet igen, miste intresse som rum, saker förpassades dit, dörren stängdes, rummet glömdes.
Idag under strykningarna av ljus färg, målade jag bort svarta tankar och tråkiga minnen, jag målade över min ilska och målade fram ett fönster där ljuset spred sig och visade fram ett rum där jag vill vara, ett rum till vilket jag inte tänker stänga någon dörr.
Så vackert skrivet!
SvaraRadera