torsdag 17 juni 2010

Döden

Det är aldrig rätt tillfälle..
I mitt arbete träffar jag dagligen på människor som har en anhörig som är döende. Detta ställer de flesta möten på sin spets och alltid blir man lite överraskad...NU??
Det kanske låter lite vansinnigt i en del människors öron, men jag blir lugn och trygg när jag möter människor nära döden/ i dödsögonblicket.
Aldrig annars möts man så uppriktigt och avskalat! - inte generellt, men när man möts i de här stunderna händer något magiskt, nej, inte alltid - -, möten i skarven mellan liv och död, jag har befunnit mig där ofta och jag har valt att befinna mig där därför att mina möten med människor är ärliga o uppriktiga där.
När vi föder barn finns vi där, en glädjens stund, vi borde finnas där när vi ger oss iväg härifrån oxå!!
Rädslan för döden är så stor, ändå finns den där överallt, hela tiden...döden, ett slut, ngt vi måste lära oss att ta del av!

1 kommentar:

  1. Precis som du säger (skriver) Kerstin, nära döden är vi äkta. Svårt att förklara..men något händer med oss där..

    SvaraRadera