I januari när jag flyttat hit till stan, mötte jag varje morgon en äldre man med sin hund, vi stannade och bytte några ord om vädret och om våra hundar. Sedan jag blev hundlös, nickar och hejar vi mest på varandra.
Han bor i det fula huset mittemot mitt.
I eftermiddags med dramaten vid hållplatsen kom han som vanligt gående med sin hund, han hejade, sedan stannade han och vi noterade förändringarna i väderleken, varpå han sa:
-Du jobbar på natten nu, eller hur?
Jag svarade jakande och samtalsämnet flöt över i våra erfarenheter om nattarbete.
Vi sa Hej och min buss kom och jag steg på.
I tillvaron som pensionär kanske man har dyngkoll på sina grannar, både i huset och i omkringliggande, det kunde vara irriterande...
Jag tycker det känns bra att någon vet vad jag har för mig.
Ja de brukar veta vad grannarna har för sig..men som du säger det är väl bra i och för sig!
SvaraRaderaDet är underbart att människor bryr sig, tom om dem de inte känner. Jag vill gärna att mina grannar bryr sig om mig!
SvaraRadera