Där Vägar Delar Sig

Hemkommen från ett härligt Midsommarfirande konstaterar jag att det nu är dags att inhandla något att sitta på ute på balkongen. En Brassestol passar bäst. Hade försökt få ut min -40-tals däckstol men den gick inte igenom balkongdörren på någon ledd.
Solen makar bort alla moln och jag ger mig förnöjt iväg på en, vad jag avsåg, kort promenad till Coop. Solen lämnar min balkong ungefär kvart i tre och jag tänkte att jag skulle köra en kvick Buy and Pay-tur.
Billiga Brassestolar, bara 99:-, yess of course och lätt att knyta upp på min dramaten ( säg vad den inte klarar att dra ;-)
Framme vid kassan delar sig vägen.
-Medlemskortet!!? Jag skakade på huvudet.
-Brassestolen är på medlemspris. 149:- ordinarie!
Jamen va faan!! Gå tillbaka med den, gå hem igen, ta den jäkligt, trista långa vägen till Statoil och finna dem lika dyra, eller gå hem, kolla på nätet....
- Det är helt ok!
Grymtande inombords, men fortsatte sedan att
lyssna till Eva Dahlgrens sommarprat som jag fann underhållande.
På hemvägen kom jag till fyrvägskrysset och utan att egentligen reflektera särskilt rörande tid och solning, valde jag att för första gången prova att gå den brantare vägen, mot vad jag trodde, var hemåt.
Puh! det var brant! men jag bor ju i en backe, så jag kunde ju lika gärna ta den nu som senare. Uppåt och uppåt och ännu mera uppåt, jag stannade till och tittade tillbaka på vägen, kanske bäst att vända, äh, vad är jag för fegis som inte törs ta en ny väg, klart jag kommer fram helt nära där jag bor; detta resonemang trotsar all känd kunskap som rör mitt lokalsinne.
Oj, vad jag klättrade uppåt och givetvis kom jag ut i verkligheten ca 5-600 hundra meter högre upp i backen än där jag bor.
Där vägar delar sig, finns det all anledning att sätta sig ner och fundera en stund.
Väl hemma låg balkongen i skugga.