För Tiden i Sverige...

...var nog inget mannen i trädgården tvärs över gatan hade en tanke på, när han skulle inspektera sina Rhododendron.
På parkett, förutom jag själv, en rastlös man med vackert svart hårsvall och ett prydsamt läderband som höll det tillbaka. Han rökte nervöst sina cigaretter och vankade sakta av och an medan han då och då drog i byxlinningen för att hålla jeansen uppe. En mellanålders kvinna satt ner på bänken inne i hållplatskuren och pillade frenetiskt på sina nagelband. Själv stod jag rakt upp och ner och var tämligen inne i ett program på P1 om en samhällsavvikare vid namn Felix som var mkt intressant!
I väntan på bussen betedde vi oss såsom sysslolös djur gör, vi vankar, petar naglarna, skruvar på fötterna och drömmer i det blå medan vi nogsamt betraktar omgivningen.
Den väldigt gamle mannen i trädgården tvärs över gatan ådrog sig vårt odelade intresse då han plockade döda blad från sina buskar. Vi såg att han var helt i tiden, jeansen, endast upphållna av en smal livrem, var något han inte brydde sig särskilt mycket om där han klev omkring bland sina buskar. Jeansen hasade allt längre ner och jag lade märke till mina medobservatörer som nu stannat till och ogenerat GLODDE på mannen och vi kunde nu konstatera att de var helt vita - kalsongerna alltså.
Mannen med det vackra svarta håret, fimpade sin cigarett och stack händerna i munkjackan medan han med öppen mun följde mannen tvärs över gatan i sina göranden. Plötsligt böjde sig den gamla tvärt ner mot marken och vi stirrade nu in en helt vit kalsongända. Ingenting hände, den gamle reste sig utan att dra upp byxorna, böjde sig återigen framåt och vi kunde nu nästan ana de anatomiska konturerna.
Jag fumlade med min mobilkamera som jag aldrig använt och kände mig ganska nöjd med att jag aldrig hann ta något kort. Mannen drog sakta i ena änden av livremmen men jeansen befann sig trots det halvvägs över rumpan.
När Bussen så strax bromsade in, tittade vi lite roat men ändå generat på varandra eftersom vi förstod att den gamle ju verkligen var för Tiden i Sverige, en orädd och framåt gamling som förmodligen inte hade en aning om vilken föreställning han bjudit på.